Den där ”automatiska skriften” som praktiserats under århundraden (av diverse sekter och/eller litterära riktningar) ger jag inte mycket för. Den påminner delvis om det vi försökte få till som barn när vi ägnade oss åt vikapappersskoj: någon skrev en mening på en rad, vek över den, nästa person fortsatte, o s v tills pappret var fullt. Då läste vi högt och skrattade. Men ofta var meningarna av karaktären ”men Svenne Hedlund är ändå sötast” och liknande, blandat med fula ord och nonsens. Behållningen blev sisådär.
Förra året (på en japansk aktivistsajt) skrev jag på en lista med namnunderskrifter mot arbetsgivare som tvingade kvinnliga anställda att bära högklackade skor på jobbet.
Efter det kommer meddelanden om fler kampanjer. I ett försök att förstå vad den senaste gick ut på, skrev jag in mejlets ”ämnesrad” i Google Translate och fick följande på svenska:
Vänligen sprida blommodemon i dag, Klafans sista dag och signaturen en gång till.
Något så vackert skulle inte en automatiskskriftsskrivare kunna få till, detsamma gäller mejlets avskedsord:
Var försiktig när du deltar i värmeslag och korona.
 |
| Vänligen sprida blommodemon i dag, Klafans sista dag och signaturen en gång till |
