Fortsätter på den inslagna vägen från i går om att själva flytet och melodin håller på att försvinna ur talad svenska. Det är lika tråkigt som annat språkligt som går i putten.
Och oerhört irriterande är att lyssna på moderna människor, främst kvinnor, som pratar väldigt gällt och/eller med bäbisröster (nu blir O arg: INTE ordet ”bäbis”, kommer han att ryta).
Hur har det blivit så? Varför? De av oss som var unga på 50-60-70-talen, kanske även dessförinnan, skrattade åt f a amerikanska skådespelare (kvinnor) som talade som mycket små barn. Vi, våra pottskallar, trodde att det hade att göra med att kvinnor behandlades som objekt, inget att räkna med förutom utseendet, då. Men se på fan! Nu när feminismen själv påstår sig fira triumfer pratar kvinnor åter som bäbisar (tyst, O!). Det verkar märkligt nog inte ha med klass eller något på soci- att göra. Det ljuder från slott och koja. Samt de många influerarna.
Tråkigt, tråkigt. Men rösten är en sak, språkmelodin en annan. Den svenska diton har varit känd: utlänningar säger att vi talar ”sjungande”. Särpräglad melodi i språket har inte bara svenska utan även bl a norska, serbokroatiska, baltiska och en del asiatiska språk.
Med tanke på hur mångfald värnats på senare tid, och hur högt också det individuella skattas, får man beklaga att allmänheten ger blanka fanken i den språkliga melodiförlusten.
Ett PS till O: Både SAOL och SO ger "bebis" eller "bäbis". Däremot undrar SAOB om jag möjligen menade "berberis"
