fredag 7 augusti 2020

Sånt människorna finner roligt kan ibland av tiden härjas

En helt annan sak. Vd sidan av språkets formalia ligger skämten, de roliga historierna. Det var gårdagens ord backa som fick mig att minnas en s k rolig historia från förr. Det är sånt som flyter upp i en hjärna som inte är direkt välorganiserad. Historien löd ungefär så här:

På en skylt stod ”Backa 2 km” och bilisten sa ”Va? Måste jag backa så långt?”

Det här berättades alltså i en tid där människan ännu inte blivit så klipsk som nu, med bättre sinne för humor och över huvud taget större kompetens att förstå viktiga saker.

Allvarligt talat: humor är ofta färskvara och präglar folk lika mycket (eller lite) som deras förhållningssätt inför språket. För mig som korrekturläsare (på den tid såna ansågs viktiga) smälte skämt och ord ofta samman. I minnesordet över en snickare (detta är ca 40 år sen) sades denne sörjas närmast av tre bräder och två dörrar. (Läsaren får gissa korrekta lydelsen).

I den tid som är vår är det julafton för dem som ser det roliga i knasiga formuleringar. Jag gick nyss till ett av mina huvudorgan (och med det menas gammelmedier) och fann rubriken ”Antalet fall av klamydia ökar tros avrådan”.

På korrekturet satte vi in alla roliga (det kunde även vara tragiska) skrivfel i en ”klantpärm”. Det skulle på kort tid blivit många pärmar i dag.


PS Backa, även Hisings Backa, är en stadsdel i Göteborg

PPS Finner på nätet snickaren som sörjes av några bräder bl a. Månne är det en s k vandringshistoria? Och från början konstruerad. Men den satt likafullt i vår pärm.