I den mån språkliga auktoriteter innebär något i dag vill jag berätta att utomordentliga Svenskt språkbruk (som innehåller konstruktioner och fraser när man famlar i mörkret) enbart ger uttrycket ”varna för”.
”Det är viktigt att skydda boenden från smitta” stod det på annat håll. I sökandet efter Sanningen frågar jag mig: skyddar man från, mot eller för? Hamnar i SvJT (Svensk Juristtidning) från 1966. Där recenseras den då nyutkomna Svensk handordbok, som SvJT:s recensent kallar
en stilistisk hjälpreda. Där får den tvekande och villrådige korta och klara besked. Det heter ”bild av”, ej ”på, fotografi av”, ej ”på, definition på” — ”av” kan naturligtvis tänkas, men det ger ”definition” en annan, mera verbal betydelse. Det heter ”många bland lärarna” men ej ”bland lärarkåren”. Det heter ”skydda för” eller ”mot kölden” men icke ”från kölden” — i dessa dagar en konstruktion på högsta modet.
Kommen så långt kollar jag efterföljaren, Svenskt språkbruk från 2003. Där visar sig verbet skydda ha en komplicerad roll. Man kan skydda såväl från som för och mot. Men exempelmeningarna ger en äldre läsare känslan av att se olika innebörder i ”skyddandet” och välja rätt preposition.
Gårdagens ”från” i exemplen var dock entydigt fel. Efter att ha slagit i sjuttielva s k fysiska böcker fann jag bara ett undantag: ”Avstå från att röka”. Det nya populära från-et har antagligen med det anglosaxiska att göra, annan anledning är svår att finna.
PS SvJT kan behöva ägna sig mer åt språkliga formuleringar för framtida behov. Det kommer antagligen snart att krävas jurister p g a de ökande språkliga tillkortakommandena. Blir avtal, eller vad som helst som har med PENGAR att göra, tvetydiga eller svårtydda, då jädrars!
