Jo, så här: En människa (privatperson, såna jag inte blir arg på) sa: ”Hur healar man det här?” Personen uttalade det som ”hiilar”. Det är inte svårt att gissa var det ordet kan komma ifrån. Men faktiskt är hela problemkomplexet (larvar mig, använder inga såna ord) intressant.
Nu minns jag inte sammanhanget där något skulle healas, men förmodligen hade ”botar” varit det mer naturliga (än ett litet tag till) att säga för en svensk. Om inte – för det finns alltid ”om” – det som avsågs gällde andliga/psykologiska ting. Beträffande det mer sjäsligt-religiösa används ju som bekant verbet ”hela”.
Som vanligt känns det tråkigt om den distinktionen ska försvinna, om såväl själsliga sår som benbrott ska börja ”helas”. Inne på de här tankegångarna kom jag plötsligt på det gamla fina ordet ”helbrägdagöra”. SAOB ger i en text från 1930 även verbet ”helbrägda”. Betydelsen är, som sagt, det religiösa helandet, läkandet och botandet. Redan när texten skrevs, för nästan hundra år sedan, beskrivs helbrägda-formerna som ”ålderdomligt språk”.
Google Translate, var det. Skriven man ”helbrägdagöra” får man ”heal”, för ”helbrägdagörare” ges ”healer”. Om nu moderna GT känns vid dessa uråldriga ord – varför inte reklejma dem!
Och förresten: sjukdomar botas av någon/något utifrån, sår läker vanligen av sig själva.
