Säg det. Så nu fortsätter jag som vanligt, det blir för jobbigt att hitta andra ord för samma elände.Den här bloggens femton läsare är inte tappade bakom en folkvagn. De skulle märka om man gör sig till och tycka att ”äh, lägga av”. Är de något yngre tycker de ”äh, lägg ner”.
I dag blir det poetiskt stuk. Skriver man dikter, eller för all del romaner, kan man skriva precis hur man vill. T ex: ” Det bortblåsta huset lämnar mig bekymrad”. En läsare skulle kunna tänka ”jaha”. En annan skulle tänka ”va?”
I ”Svenskt språkbruk” som bl a ersatt ”Svensk Handordbok” finns tusentals ordvändningar, uttryck och fasta formuleringar. Vad gäller verbet lämna ges varianterna ”lämna (någon) oberörd, likgiltig, ingen ro”.
Om den något poetiske skribenten i en dagstidning stod i ingressen: ”Boken lämnar recensenten andlös”. Det är hittills inte mycket som ”lämnat” någon svensk ”andlös”. Men det är en sjujäkla massa i en engelskspråkig värld som är ”left breathless”. På nätet finner man även dem som är left heartbroken, stunned, emotionally drained o s v.
Min kristallkula visar att ordböcker på svenska (och många andra språk) snart spelat ut sin roll. Alla våra språk, var vi än bor, kommer att individanpassas och strömlinjeformas. Det blir inte, tro mig, lätt att förstå vad andra vill säga oss.
Personligen är jag ledsen för de egenheter som försvinner. En engelsk mening som inledde ett kapitel i en bok (förmodligen av Laurie Lee) gjorde mig andlös (som en svensk kan säga).
De fyra inledande orden är det enda som stannat i minnet, resten är konstruerat:
Monday morning found him walking down the country road
Gör nåt snyggt av det, vetja! Måndag morgon hittade honom när han knallade nerför landsvägen?
