Bloggen har skrivit om dessa uttryck förr (och kommer att göra så igen). De kallas kollokationer, ”det vill säga två eller fler ord som uppträder tillsammans i en fast fras”. De sista orden har tagits ur en krönika i GP av Lars-Gunnar Andersson, professor emeritus i modern svenska. Han kallar exemplen ”tre kollokationer i förändring” och avslutar krönikan så här:
Fraserna vidta åtgärder, begå självmord och fatta beslut är konkurrensutsatta. Risken är uppenbar att de försvinner om ett par decennier, men det ska inte hindra en del av oss att använda dem så länge vi lever. Vi hävdar till och med att det är så det heter.
Jag är glad att han gör det, men han hävdar för kråkorna (det var avsett som ett långsökt men dock skämt). Ingen tar så stor notis längre om språkauktoriteter som L-G Andersson. Och mycket riktigt står följande varningsetikett ovanför hans text:
Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.
Ja, just det ja. Skit för all del i språkets regler: bygg ditt eget språk, det är du i din fulla rätt att göra. Ta ingen skit, som ett av dagens stridsrop ljuder, låt ingen annan bestämma åt dig!
Anledningen till att ta upp de här pajade kollokationerna en gång till var när undertecknad hörde en person med hyfsat uppsatt position säga i radio: ”Om de skulle lyckas med löftet de sagt…”. Jag är en petig sate som påstår att det heter ”ge” ett löfte. ”Avge ett löfte” låter kanske lite gammalt och handlar nog mer om privata angelägenheter men är riktigare än ”säga” ett löfte. Det går också att använda ”lova”.
