Det pratas om hot och hat som färdas via sociala medier, men jag tänker påstå att det skett en hel del förråande påverkan genom det som simpelt kallas underhållning. Jämfört med vad en vanlig människa utsattes för förr vill jag påstå att fördämningar öppnats: ur dem vräks sånt vi inte, i nyss nämnda ungdom, kunde föreställa oss.
Men nu ska strålkastaren riktas mot reklam. Här är min egen reaktion, här ska inte talas i något förmätet ”vi”. Många är f ö de som sväljer vad som helst utan att protestera och så finns det andra som – exempelvis – alltid lämnar tv-fåtöljen när reklam visas.
Själv har jag vant mig så till den grad att jag har åsikter om kvalitén på de kommersiella attackerna. Och då har följande tanke slagit rot: Var inte t o m reklamen smartare förr? Efter att ha betraktat en stor matkedjas långvariga magplask har jag börjat studera hur man talar till oss i säljande syfte.
Reklamen har blivit otroligt krystad. Ofta är det svårt att begripa vad som sägs i underliga tablåer och scener, konstruerade för att få oss att köpa varor som knappt framgår vilka de är.
Den ständiga frågan är huruvida världen eller man själv är galen. Kör för att ens höga ålder gör en trögare, men det måste väl vara fler än undertecknad som tycker att människan blivit mer lättroad? Och slö?
