 |
| Del av bild (med flera liknande drag) upplagd på Wikipedia av Raboe 001 |
Ja, jisses. Ena dan skriker man förtvivlat över modersmålets flykt in i nåt blajblajspråk, andra tvingas man ge upp inför en väldig påverkan från andra tungomål. Informanten H hade varit på vattenträning och ledaren hade sagt: ”Vid den här rörelsen känner ni hur kroppen liksom vobblar” (stavningen med w står först i SAOL, jag väljer den med v).
”Vobblar” sa H, ”har inte det nåt med fiskedrag att göra?” Som hängiven fiskare i barnaåren, minns jag givetvis alla ”wobblers”. Från en s k sportfiskefabrik hämtar jag nu citatet: ”En wobbler imiterar en liten fisk, både till form och rörelse. Wobblern får sin rörelse av skeden som sitter monterad längst fram.”
Inte nog med det: 1998 års SAOL skrev att substantivet ”wobbler” är: ”fiskliknande drag som slingrar i vattnet”. År 2006 fanns med ens även verbet vobbla, i betydelsen ”kränga, slingra”. SAOB har hittat första belägg för substantivet på 1920-talet, verbet på 1950-talet.
Mitt halvsekelgamla engelsk-svensk-lexikon ger elva betydelser för wobble: ”stappla, darra, kränga, ragla, slingra, vicka, svänga, vingla, gira, gunga, vagga”! Enligt en vetenskaplig undersökning av mig – jag har frågat några kompisar – vill folk inte kännas vid något av dessa elva ord för rörelsen som H beskrev: Vobbla bör heta vobbla.
Om detta kan de lärde både tvista och twista, själv tror jag det beror på att vi har engelskan liggande beredd, på lut/lur och parat: färdig att bytas ut mot svenska.
