Knappast historiskt roligt men episka och ikoniska upprepningar

Söndag. Då känns det lagom ambitiöst att tänka på The Bangles’ hit från 1986, ”Manic Monday”, där en rad (nästan) går: ”Sunday is my fun day”. Nu blir det alltså söndagsskoj. Låten är gammal, förresten, och så är även ”roliga timmen” som i ens barndom inföll på lördagar. Det var visserligen också länge sen, men det vore att ta i att kalla det historisk tid.

Beträffande adjektivet ”historisk” har det nyligen (?) fått en andra innebörd: ”extra minnesvärd”. Jag tror att saker började bli historiska ungefär samtidigt som de blev episka, ikoniska och magiska.

Men det är klart, den som tjatar om att ord försvinner bör väl vara glad för såna som kommer till. Men nöjd? Nej. ofta låter de nya uttryckssätten konstiga. Ta t ex ”jag är en sucker för…” som funnits länge. Att vara en sucker för nåt heter på engelska ”to be a sucker for…” Här ska en sanning avslöjas: det betyder ”jag är svag för kladdkakor” eller ”jag gillar långklänningar jättemycket”. En snabbgoogling ger exempel på folk som ”är en sucker för 70-tal, kontorsmaterial, långklänningar” plus mycket, mycket mer.

Svärord, svärord, svärord. Och tre gånger tre svärord till om en person som i radion sa: ”Pengarna ska gå dedikerat till… ”. Och vad var det nu var pengarna skulle gå dedikerat till. Katthem? Läkare utan gränser? Stadsmissionen?

Jag är en fantastiskt fantasifylld, kompetent och ja, nästan innovativ person, och skulle lika gärna kunna hitta på att säga: ”Alla pengar ska gå till…” Eller kanske det man sa i historiskt mer klyftig tid: Pengarna ska oavkortat gå till…”