lördag 26 februari 2022

Experter kan sitta inne med fördomar, precis som vanliga dödliga

Efter förra veckans P1-program Språket satt jag i en skog av frågetecken. Men för att nu inte låta de egocentriska känslorna dra i väg är det bäst att sansa sig och gå tillbaka till några funderingar från ett par inlägg bakåt. Där beskrevs språkpåverkan från den tid man växer upp i, vad man lär sig i skolan och hur det befästs av det omgivande samhället. Ofta blir en ”språkram” kvar som till viss del är kunskap, till viss del fördomar om vad som är korrekt.

Extra märkligt är det när de annars extremt språkliberala proffsen uttalar sig fördomsfullt, som i det nyss nämnda programmet. En av alla kvasidiskussioner man kan höra där handlade den här gången om ”om”. Experten berättade om ”den äldre språkvården” som inte ”gillade” att det fanns fler sätt att uttrycka något utan bara ville ha ett som var ”rätt”. (Ja, man vet ju att folk generellt sett var lite dummare i huvet förr innan de blev så kloka som de är nu…). Ändå slås man av hur docenten i svenska bergfast kunde säga att ”docent i” är det enda raka, att ”i” i just den frasen är den ”etablerade” prepositionen.

Men ”om” skulle ju detta handla om! Bostadsannonsernas språk togs upp. I dem kan det stå ”en lägenhet om fem rum och kök”, eller ”en yta om 120 kvm i stället för det ”på” som programledaren och experten var rörande eniga om är det riktiga.

Och så brast de ut i såna funderingar att undertecknad häpnade. Bl a sas att ”om” är typiskt för mäklarspråket, det är en ”jargong” och ”ett lite finare sätt” att uttrycka saken”. Docenten sa om prepositionstilltaget att ”det blir lite skrytfenigt, det blir tjusigare, lite glitter ovanpå istället för handfast och vardagligt, det nya i sig kanske bidrar med den känslan”.

Jag vill säga det man ibland hör från ungdomar: ”Å ja ba’: VA?” Tyvärr kommer detta att bli en följetong, det blir mer om det skrytfeniga ”om”, lita på det.