Men känslor får man ha. Och det passar väl just i dag när ”det är mycket känslor”, som svensken brukar säga. Jag säger att det är mycken kommers i dag. Min civilisationskritik är rättvis. Och allmän. Den omfattar i värsta fall mig själv. Men nu är inte de nästan åtta andra miljarderna människor här och kan försvara sig. Så var det sagt, ingen behöver känna sig kränkt, förnedrad, hånad.
Alla hjärtans dag är ett fenomen som (likt andra) funkar som hjul-rullare. Pengar, ni vet. Egentligen är det ur-underligt att på en särskild dag gulla med dem man säger sig älska, med barn, kompisar, djur. Ge dem i stället choklad, geléhjärtan och blommor när de inte är beredda på det. Då kommer de kanske att tro på dina avsikter!
Det här ”firandet” är inget som kom med Big Bang. I Sverige, som i modern tid och vanlig ordning inspirerades av USA, började handeln introducera det hela efter 1960-talet, skriver Wikipedia, som fortsätter ”Under 1990-talet tog firandet fart, inte minst i skolorna.
Samma sak gäller fler ”helger” och ”bemärkelsedagar”. Förr kom de från andra länder. En sak är säker: så fort det gäller att ge ut en massa pengar på samma gång som andra ska man säkra sina hjärnceller. Och kanske inte heller använda ett ord som ”kultur” på ett hånfullt sätt när det handlar om länder man inte känner till. Mer om Valentin och hans dag i morgon.
