Varje enstaka exempel jag ger kan låta bagatellartat, men tyvärr är det lätt att se en större bildm som man säger idag. Den är dyster. Många journalister säga "pararell", så SAOL får lägga till det som alternativ. Om uttalet av ”entrecote” skriver ordlistan: [aŋtrekåt hellre än aŋtrekå]. Det uttalas [aŋtrekåt], varför då ta in ett felaktigt uttal [aŋtrekå] om man nu prompt ska ha med ett franskt ord i en svensk ordlista?
Sånt kan man grubbla ihjäl sig på. För drygt ett år sedan ställde en universitetslärare (får man anta) en fråga till Språktidningen:
Jag har på senare tid sett att mina studenter i allt högre utsträckning skriver därav i stället för därför. Vet ni vad det beror på?
Svaret från Språkrådet (!) lyder:
Intressant spaning. /…/. Varför något ökar är som alltid svårt att uttala sig om; jag känner inte heller till någon undersökning av det här språkbruket. Ett antagande är att orden lätt blandas ihop eftersom de liknar varandra. Nog används därav också i betydelsen ’därmed’? Min egen reflektion är att därav kan uppfattas som mer formellt och högre upp på stilskalan än det vardagliga därför, och därigenom förväntas ge större tyngd åt framställningen. Kanske något för studenterna att göra en undersökning om?
Det var hela svaret. Kanske även något för andra att göra en undersökning om? Själv säger jag då och då ”självsvådlig” istället för ”självsvåldig”. Jag tycker att det låter roligare och ibland bli det samma sak. Dessutom ser orden likadana ut och det är ju så lätt att blanda ihop saker.
