Och är det något som människor (åtminstone äldre) ger uttryck för i dag är det att världen känns främmande, men själva begreppet alienera/alienation har (enligt min åsikt) i hög grad försvunnit ur det dagliga språket.
Ett lappkast nu till mindre allvarliga glosor, men irriterande likväl.
Flera gånger har en programpresentatör (kanske är de flera?) annonserat följande i radion: ”Och här och nu är klockan två”. Kanske detta uppfattas som trevligt, men trots egen väldigt lättsam läggning, undrar jag, som den stränga mediekritiker jag är: ”Vad är det för pladder?” Och vad är fel med ”(och) nu är klockan två?”.
Så ser alltså en sbråkmakares vardag ut. Och för att avsluta med ännu en undring. Vad får en av de större drakarna att formulera en rubrik som: ”Är filmen bara ännu ett woke-alster från Hollywood, eller mer ett fuck you till incel-världen?”
Den typen av språk måste bära en önskan om att bli av med läsare istället för, som tidningar förr brukat hävda, försöka få fler.
