Från vad många betraktar som en torr och tråkig tid (kambriumperioden fram till ca 1980) har vi nu fått mer tjofaderittan. Roliga lekprogram som växande utbud i tv, frågesporter (gammal idé med gigantiskt uppsving) där folk skriker, vrålar och är snuskiga är vad en stor del av Folket, Kändisarna samt Eliten ägnar sig åt.
I dag ska jag låta den unge poeten och skribenten Ali Alonzo komma till tals och citera ur hans recension (SvD, 15 dec) av jättejippot Alla mot Alla, som begicks i Globen för en dryg vecka sedan. Filip och Fredrik som blivit stora genom att presentera en ny slags mänsklighet ”skämtar om att en ljudtekniker är med i NMR, ett lager av skämt om alkoholism verkar ständigt pyra under ytan”, skriver Ali A. Vidare:
Man har tagit frågesporten och dragit den till underhållning i sin renaste, mest substanslösa form. /…/ Jag vill poängtera att jag egentligen inte har något emot antiintellektuell underhållning, jag skrattade ofta, men det var väldigt svårt för mig att förstå programmets kärna. Varför hade massa människor köpt biljetter och åkt till Globen för att se detta live?
Den som saknar mänsklig anständighet gläds säkert över att åtminstone en ung person gör det:
Punken* är två vulgära lattefarsor, ett nytt mansideal, vassa armbågar, samtidens motsats till flummiga retreatpappor, fast i sin substanslöshet nästan exakt samma sak. Det finns tyvärr inget bakom skämten om substansmissbruk eller provokationerna/…/ Massorna älskar grova skämt, de betalar gärna för att höra dem, det blir inte punk bara för att man säljer det som folket vill ha. Tiktok är liksom inte en punkigare version av Youtube bara för att det är lite snabbare och dummare.
Och där kom en rättvis tjottablängare mot publiken.
*Filip och Fredrik har själva kallat ”Alla mot alla ”en punkigare” version av ”På spåret”.
