En äldre man med käpp steg på bussen. Jag satt långt bak och hade god överblick. Inte en enda person – oavsett ålder – erbjöd mannen plats. Många satt vid fönstret med en väska som tog upp sätet bredvid.
I min barn- och ungdom reste sig yngre för äldre (i de flesta fall). Ibland så till den grad att någon blev förolämpad för att hon/han inte kände sig så gammal! Såna komiska situationer må vara, men en äldre med käpp?
Själv satt jag bredvid en ungdom som plötsligt sa: ”Jag ska gå av här”. Inte för att personen lät otrevlig, men yttrandet var lite burdust. Och där satt jag, ingen umgängesregelryttare eller jättekonventionell gammal tant och mindes hur man i en sån situation lärt sig säga: ”Ursäkta/förlåt, jag ska gå av här”. Eller bara ”Ursäkta/förlåt” samt göra en ansats att resa sig.
Är det bara åldern som gör en till en vett- och etikettvarelse? Nä. I min bostad står just nu en hantverkare och utför ett reparationsjobb. Han är i 25-årsåldern och ringde för att meddela att han skulle komma tio minuter senare än överenskommet.
