Med blicken stadigt fäst på samtidens irrgångar och skevheter

Språket, vårt främsta kommunikationsmedel, ger mig mer huvudvärk än mycket annat, men det känns nödvändigt att jämföra med andra företeelser i samhället som också uppvisar negativa förändringar.

Det är förvånande att folk tänker så lite på vad de säger och vad andra säger. Eller framför allt HUR det sägs. I det ”flöde” vi numera bebor tycks nickedockor och geléhjärnor utgöra största delen av befolkningen.

Ha! ropar läsaren, se hur många som protesterar, som ropar ut sin åsikt, som hatar och hotar och hånar! Nja, det är krusningar på ytan, egotrippat tjafs av ett slag undertecknad inte är ute efter. En företeelse som liknar språkets totala massakrering är det som sker med kvinnor. Frivilligt, från deras sida.

   

Bild: Engin Akyurt, Unsplash

Likt dagens politiker vill jag slänga upp gamla synder på bordet och erkänna att jag bar kortkorta kjolar i en annan era, samt föll för fjantiga modenycker. I tonåren och några år till. om än ej groteska ögonfransar kan kvinnor i ens egen ålder ha rektangulära ögonbryn med skarpa kanter och mörka färger i ett fårat och grått ansikte. Såvitt det inte också är kraftigt kolorerat, förstås.

Smaken är olika. Men att ett så stort antal – i alla åldrar – följer snabba, obekväma och kostsamma trender slaviskt, kan inte annat än skrämma ihjäl en människa som undertecknad.

Stilettklackar, tjockt med makeup och lindrigt sagt utmanande kläder gör att många av dagens ”vanliga” kvinnor ser ut som vad förr kallades ”lätta gardet” (SÄG INTE NÅGOT SÅDANT HÖGT!!!) Detta rimmar illa med samtidigt kraftfulla ”feministiska” uttalanden och ageranden. ”Det är bekvämt”, säger kvinnorna om sina utklädningsutstyrslar.

Klart man misstänker att det som ligger bakom människors anpassning och sjukliga följsamhet kommer från samma källa. Man gissar på hin håles håla.