Inför en begravning nyligen stod klart att många deltagare ansåg klädseln vara av största vikt (trots att den avlidna i detta fall inte hörde till de konventionella). Även om det står ”valfri” eller ”ljus klädsel” i annons/inbjudan är det få som kommer i mjukisbrallor och plasttofflor.
Med detta sagt vänder jag blicken mot många kvinnors klädsel. Den verkar i allt högre gard inte behöva stämma med sammanhanget. Varje tv-nyhetssändning, t ex, får mig att häpna. Kvinnliga uppläsare är ofta mejkade att de ser ut som cocktailpartyt nästa!
Anse mig gärna tristkonservativ, men vaffan när folk står sminkade i vrålhöga klackar och meddelar om krig och olyckor – ja, då känns det som om stajlisterna bakom redaktionerna borde bytas. Gärna till sådana med respekt för mänskligheten. Gäller även sportnyheter där fartfyllda bilder pryder bakgrunden medan en presentatör står i tajta brallor och stilettklackar i förgrunden – är det bara jag som tycker att det ser malplacerat ut?
Slutligen, häromdagen, såg jag en ytterst solenn utsändning från utdelandet av Nobels fredspris i Oslo. Pristagarna höll anföranden från sina horisonter där mänskliga rättigheter trampas på och brutal tortyr är vardag. Mellan dessa vittnesmål var det underhållning, som inledningsvis följde det allvarsamma i tillställningen. Tills en ung kvinna sjöng iförd en halv klänning. Slitsar känner jag till, men här gick slitsen upp till troskanten. Sångerskan stod s a s med ett ben ute i det fria, det andra doldes av en lång kjol. Tänk er baddräkt på ena sidan, långkjol på andra.
Under flera decennier har jag undrat över varför kvinnor sjunger i trosor på scener. Det talas om att "skicka signaler”, vad vill man säga med detta faktum? Har aldrig sett män sjunga i kalsipper*. Få tillfällen vore lämpliga för det, liksom att uppträda i trosor. Utom i hemmet.
* Jo, Galenskaparna/After Shave i numret "Les garçons de la plage". Signalen var humor.
