Grädde på moset och lök på laxen är sannerligen vitt skilda ting

Allt eftersom åren går behöver man snart inte dissa (se på fan, vilket modernt språk!) sig själv och sin vrede mot språkförstöringen (som vandrar på led ihop med andra förstöringar).

Min omgivning fäller fler och fler kommentarer i stil med: ”Vad hände med ordet speciellt”? Ja, det kan man undra. I min exempelsamling ”fraser och meningar yttrade av journalister och/eller annat ’bildat’ folk” fanns det som en radiosnubbe sa: ”Vad var specifikt med det?” 

SO skriver att ”specifik” betyder ”ut­märkande för viss före­teelse och bara den; ofta i natur­vetenskapliga samman­hang”, men ordböckerna har nog redan börjat tulla på innebörden. De två orden kommer att snart smälta ihop till ett: ”Specifikt förtjust är jag i blått”.

Dagens roliga grej är ”som krydda på moset…”. Visst, det är kul med dessa hopblandningar av uttryck, men det börjar gå mot en tid när enbart just de finns kvar och ingen längre minns hur originalen löd. Tänk t ex på att ”lök på laxen” betyder att något försämrats medan ”grädde på moset” innebär motsatsen. Men allt är väl skit samma, man vet ju vad man menar...