lördag 10 december 2022

Sbråk tar långa kliv, denna gång ända ner till renässansens dagar

Judas förråder Jeus, fresk av Giotto di Bondone. Bild Wikipedia
"Hör du pucko", sa den mindre hövliga informanten K till mig, 
"du kan ju inte skämta så där om egyptier på målningar (förrgår), fattar du väl!" Jag frågade K hur tydlig man måste vara. Förstår inte läsare att man liksom skojar om man tolkar forntida folks kroppsposition på det sätt undertecknad gjorde? Hur explicit, som det heter, ska man vara?

Jag skämtade alltså. Varför folks kroppar och lemmar avbildades i sidled på det sättet har i alla fall intresserat mig. Och även om människan redan tidigt fick till veritabla konstverk tycks en del perspektiv- och liknande aspekter ha tagit tid att gestalta.

Jag kan ha fel. Läste nånstans en konsthistoriker som påstod att den där sidledesstilen kan ha haft med de avbildades status att göra, att de skulle se upphöjt stela och ädla ut.

Jojo, om det får vi inget veta. Ett konsthistoriskt genombrott lär i alla fall perspektivseendet ha varit. Det var renässansens målare som skapade ”rumsliga”, tredimensionella bilder, på ett nytt sätt. Giotto (ca 1267–1337) anses vara den italienska renässansens mest framträdande konstnär inom området. Mer om denna revolutionerande bildkonst o a står att läsa på sajten Bild med Marianne. Ja, nu hamnade undertecknad en bra bit från dagens skruttiga svenska språk, men Giotto kan tillfälligt muntra upp en. Perspektiv, var ordet.