Hyser singaporianer ett särskilt intresse för det svenska språket?

När jag berättar om bloggen för folk skrattar de lite, vad de tänker är förborgat. Det faktum att inget personnamn finns bakom Sbråk, att ingen kommentarsmöjlighet existerar, tycks vara en stötesten. För undertecknad är det en befrielse: Tänk att sitta där och upprepa sig, säga knäppa saker, skriva felaktigheter och allt vad det kan vara utan att ställas till svars. Ett vakuumartat universum, för den som så tycker.

Men ingen regel utan undantag och för första gången är jag själv intresserad av vissa läsare. Det enda som går att utröna från min sida är hur många gånger någon alls varit inne på bloggen samt från vilket land. Ibland är det en person från Norge, 38 från Finland, 80 från Sverige och fem från USA. I många fall hamnar nog folk här om de sökt på något ord i det egna språket som råkar förekomma i bloggen. Personen kan också ha stavat fel – eller jag, föralldel.

När det dyker upp ovanligt många läsare i länder som Tjeckien, Ecuador eller där man använder sig av romaji – då undrar jag förstås hur det gått till. Med kännedom om världens konsumtion av pornografi är det lätt att föreställa sig att ett svenskt ord råkar vara gångbart i den genren på det språk dessa ”läsare” representerar.

Det märkliga som nu skett är att bloggen de senaste dagarna haft flera hundra sådana ”läsare” i Singapore. Det känns otippat, som man säger i dag, men vad vet man? Det kanske sitter en hel hög människor i Singapore och förfasar sig över svenskans tillbakabildande.