torsdag 15 juni 2023

Snart sitter vi åter i Babels torn, i bästa fall utan högmodiga planer!

Håller man på och tänker på språk så ofta som en del av oss gör kommer man då och då upp i Babels torn. Men informanten A sa häromdagen att jag förmodligen fattat saken fel med detta ikoniska (kom ihåg detta ord till imorgon!) torn. Inte bara jag, sa A, utan även Mikael Wiehe.

Jaha. Till källorna: bibeln och låten Keops pyramid. I den senare sjöng Hoola Bandoola: 
/…/ Om ett folk som levde en gång/ Som ville bygga ett torn/ Som skulle räcka ända upp till himlen/ Men ju högre man kom/Ju mera skilde sig de/ Som var uppe ifrån de andra/ Och till sist blev tornet så högt/ Att de där uppe och nere/ Inte längre förstod varandra/ Och då rasade tornet samman

Skulle jag inte kunna min bibel? Nej, uppenbarligen var det lite dimmigt däruppe i tornet. Bibelstället (1 Mos 11) berättar om hur det var Gud som skapade språkförbistringen – antagligen för att lära människorna veta hut p g a deras högmod. De byggde och byggde för att nå upp i himlen – lite som i Dubai och på andra håll.

Herren skingrade dem och så fick de, som från början talat samma språk, svårt att förstå varann. Det här kan man tänka mycket omkring. En är frågan varför SVT kallar ett litteraturprogram Babel. Ett annat är att språket i framtiden kanske åter blir ett enda.

Ser man till engelskans ihopgnuggning med många västerländska språk – säker även andra – så är dessa på väg att bli endast dialekter av ”huvudspråket”. Med AI:s hjälp kommer det här att gå undan och vi kommer alla att tala samma språk igen! Och kanske blir det som i popgruppen Blue Minks låt från 1969: ”What we need is a great big melting pot”.