"Ingen har granskat oss under luppen”, sa en företrädare för nånting i radion. I min fatabur finns bara uttrycket med obestämd form på substantivet: ”granska” eller ”sätta under lupp”. Detsamma gäller ”sticka under stol med” medan en stor den av svenska befolkningen säger ”sticka under stolen med”. I de två fallen håller Norstedts Svenskt (2003) språkbruk med mig.
Det gör dock inte lexikonet när det gäller ”att ha på fötter”, utan ger i stället endast ”ha på fötterna”. Det här är verkligen ingen stor sak, men det känns ändå irriterande för den språkkompass som varit min under många, många år.
I gengäld låter många bli den bestämda formen i meningar som ”Alla tre flickor skuffades omkull”. Den här tendensen är särskilt tydlig efter ”alla”. Ytterligare en autentisk mening (funnen på nätet träff) lyder ”vi vill gärna ta ner alla fem träd”. En programpresentatör i P1 sa: ”det här programmet om de norska skatteflyktingar kan man höra igen”.
Min egen urgamla grammatik hade sagt ”flickorna, träden” och ”skatteflyktingarna”. Från stavningsprogrammet i Word hörs inte ett pip om dessa substantiv i obestämd form. Ingen röd markering. Var finns de röda linjer som tillvaron i övrigt är så full av när man behöver dem?
