Först några citat från personer som är läkare och författare (skriver man indignerat) : ”Vi lever ju lite reaktivt så att händer det nåt får man ju upp ögonen för blabla”. Ja, inte för att jag vet hur man ”lever reaktivt” men det har antagligen, och av hur det sägs, att göra med verbet reagera. En annan sa ”jag är inte skadat gods”. Jäkligt underligt på svenska, en naturlig sak för engelskspråkiga: ”I am not damaged goods”. Det betyder förstås ”skadat gods”, men när det används om människor skulle en svensk säga: ”jag är inte knäpp i skallen/sjuk i huvudet/ett vrak/en knäppgök/psykiskt sjuk” – alltefter sammanhanget det yttras i.
I samma samtal sa en annan ”blabla – vilket makes sense, tycker jag då”. Jovars, just detta plötsliga inskott visar vilket skadat gods vi alla är. Jag vet tyvärr med mig att jag ibland säger ”vilket mejkar sens”. Och många med mig. Vad får oss att trycka in en liten engelsk fras istället för att säga ”vilket verkar klokt/förnufigt/föreståeligt/klyftigt”? Med flera, med flera.
Får klämma i med en politiker slutligen som yttrade ”en tioåring approcherades av en kriminell”. De tre stora svenska ordböckerna har med ”approchera”. De yngsta (där ordet upptogs 2015 resp 2021) anger betydelsen ”närma sig för att ta kontakt”.
Även SAOB tog in ordet (1901) och beskrev samma betydelse, men la till ”numera knappast brukligt”. På den tiden hade det förmodligen kommit via franskan. Nu kommer det tillbaka till oss via engelska ”approach” och sen orkar jag inte tänka mer.
