Klockan klämtar för det gemensamma modersmålet, baske mig!

Språk förändras inte bara i de mindre beståndsdelarna: nu ryker hela faderittan! I alla fall halva. Den mycket starka förengelskningen (nej, ordet finns inte, egentligen) sker minsann på ett raffinerat sätt.
     

Diskuterade med informanten M om ett uttryckssätt som griper omkring sig. Om man t ex står och tvekar i en affär om huruvida den gula t-shirten är snyggare än den röda, kan expediten säga ”ta din tid”. Då har han/hon översatt ett vanligt förekommande engelskt uttryck, kanske utan att tänka på det: ”Take your time”.

Ja, och frågan kom upp angående vad man sa innan den översättningen börjat bli comme-il-faut på svenska. M föreslog ”ta tid på dig”, något undertecknad raskt ansåg vara lika osvenskt. En liknande konstruktion skulle kunna vara möjlig, men då vore sammanhanget ett annat: ”Ska du köpa en lägenhet ska du nog ta /god/ tid på dig!”

Finge jag bestämma skulle expediten (förutom att använda fler konjunktiver som finge och vore) säga något i stil med ”ingen brådska”. Avsikten med detta exempel är bara att visa hur något i förstone kan låta svenskt, men ändå blir påverkat av – som i de flesta fall – engelska.

Mängden av såna fall är fler än folk tror.