Andra äldre i min omgivning berättar gärna att det alltid varit så här. Men tänk för att jag inte tror det! Under ett halvsekel har ett nytt språk på ett eller annat sätt trängt sig in i dagens modersmål – inte bara engelskan utan även det moderna babbelbabbel som är konstigt till såväl innehåll som form.
Från en butik där jag handlar kom ett mejl med den fantastiska meningen ”Spara mer ju mer du handlar”. Det finns en logik i det utropet som med varm hand överlåts åt läsaren.
En av rikstidningarna beskrev häromdagen en krog som ett ”go to-ställe”. På detta vis utmanas ens förnuft varje dag: är ett go to-ställe ett sådant som man ”går till”? I så fall finns det möjlighet att berika sitt ordförråd. Kanske med den go to-skog man ibland besöker. Eller go to-simhall och go to-närbutik. Den som äger samma slags superhjärna som jag kan säkert komma på fler.
Men det är bäst att erkänna oron för att man inget alls förstår av den här världen. Är förvaring på ett hem med snälla vårdare vad som återstår? Go to-eländet påminner om den dam som ville handla i ett kafé som bl a sålde ”coffee to go” (eller ”att ta med”, som vi dumma jävlar sa förr). Hon bad att få en Kaffe Togo, med det svenska uttal som ett så främmande namn kräver.
