Det är klart att fackspråk måste finnas, men dessa verkar nuförtiden leta sig ut till allmänheten genom alla snabba medier. Kanske hade ”tryckförband” varit lättare för oss icke-medicinare att förstå. Hur ska de enkla människor (som bl a nämndes i inledningen) känna till namnen på snickarens alla verktyg, kirurgens och ortopedens dito eller förstå arkeologers inbördes lingo?
Nå, nå, nå, som engelskspråkiga säger. Nej, det gör de inte alls, de säger ”well, well, well”. Det är användbart om man tänker efter, men inte är det nån som översätter de tre ”wellen”, inte. Roligast av alla jobbspråk är nog ändå det väldiga byråkratsnacket. Nånstans stod att läsa om en lösning (på vad-det-nu-var-för-problem) som visade sig vara ”den bästa utifrån ett genomförandeperspektiv”. Det låter som sällsam lyrik, och inte är den helt ovanlig.
Hos Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser finns mer sån poesi under rubriken Hur kommer lärande in i processen på ett strukturerat sätt? Hör bara:
Förändringarna och motiven till dessa förändringar ska dokumenteras och göras tillgängliga för senare utvärderingar. Ur ett genomförandeperspektiv kan det också vara klokt att tidigt involvera insatsens intressenter i diskussion om såväl utvärdering som genomförande.
Tänk att många kan prata så här! På jobbet likväl som utanför detsamma. En anekdot om Salvador Dalí hoppar upp i minnet. Han lär varje morgon framför spegeln ha sagt något i stil med ”jag beklagar alla människor som inte är Dalí”. (Mja, källan kanske inte är helt säker...)
