Tyvärr bidrar en stor del av de citerade kommentarerna till att spä på uppsättningen av andra banaliteter som upprepas av den alltmera papegojlåtande allmänheten (jodå, jag får sorgligt nog räknas dit emellanåt). Det är givetvis den stora mediefloden som gör oss sådana.
Nu var det häromsistens en statsminister som sa att ”man måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt”. Några skojproppar skämtade genast om saken, och det må vara hänt. Men efteråt har denna inte uppseendeväckande klyftiga mening upprepats av såväl medier som folk i allmänhet. Tonfallet har haft klang av mantra eller förnumstighet. Sagespersonerna låter som om de just kommit på någon klokskap: två tankar samtidigt, jojomensan!
Sen finns många andra evighetssanningar man svimmar av leda av (det måste väl vara två ”av”?) när de sägs för tretusende gången. Dem har jag tyvärr redan skrivit om ett par gånger, så det är kanske övermaga att klandra andra för repetitivt beteende. Visserligen fungerar mycket av babblet som s k socialt kitt, men det där med att snön lyser upp kulna vinterdagar och att sommarförkylningar är värre än vinterditon, är svårt att nicka glatt och jakande till. Jag har hört läkare som tvivlar på sanningshalten i den senare frasen. Fast de kanske också är såååå trötta på att höra talas om saken.
