I går skrev undertecknad om allt det som tappas i den värld där även en massa (onödigt) läggs till. Och apropå ”tappat” kommer här en spaning om det fenomenet. Det blir i och för sig gammal skåpmat, men rester är inte alltid så dåligt! Först repetition av ett uttryck man aldrig i världen trodde skulle sätta sig så pass som sen skedde: ”Han/hon m fl har tappat det”. Inte för att jag känner till hur länge det funnits på engelska, ”I (he/she/we/they have lost it”, men på svenska låter det rumphugget så det förslår.
Har man tappat "det" så hänvisar detta ”det” (i min värld) till något tidigare omtalat: ”pappret, paketet, brevet” etc. Det går också att tappa ”stinget, balansen, sansen”. Och där kommer vi in på vad det engelska uttrycket innebär. Säga "tappa det” är löjligt, det är ett snott idiom. På svenska ”tappar” eller ”förlorar” man ”fattningen, kontrollen, koncepterna, sansen, vettet”. Eller så blir man ”galen, knäpp i kolan/bollen”. Det finns mycket att välja på i modersmålet.
Sen har vi även alla tappade kilon, som förr hette att man ”gått ner x kilo i vikt”. Nyligen läste jag också om en som ”tappat” centimeter kring midjan, ett fenomen jag min gnällspik skulle vilja uttrycka som ”blev av med X cm i midjan”. Det går också att säga att ens ”midjemått minskat med si och så många cm”.
Men låt inte mig störa detta självspelande piano som språklånandet blivit. (Argt tonfall…)
