Känns språket som rena grekiskan, lägg då till latin och myntsidor

Var och varannan politiker (samt annat folk) påpekar dagligen att det är bra att kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. Men det är användbart med ännu fler tankar i huvudet på samma gång. Kanske inte hundratals, men i svåra frågor är två inte tillräckligt. Då blir det lätt svartvitt.
  

En annan bild som viktigpettrar brukar frammana är den om att varje mynt har två sidor: men i själva verket finns det tre. Om man ska vara noga. Vilket inte är lätt, ska gudarna veta. Mycket i svenskan är rena grekiskan, och inte bara det, ibland även latin.

Förr brukade s k bildat folk klara av husbehovsord och -ändelser från de båda språken men nu är det mera si och så. En akademiskt högt utbildad person sa i radion ”blablabla…utifrån en diagnoskriterie”. Förutom att ”en” nog var en vanlig felsägning är ändå dessa ständiga -ie-ändelser (som ska vara -ium) ganska iöronfallande (ja, förlåt, ordet existerar inte officiellt).

Det blir ofta -ie i grundformen av kriterium, stadium, akvarium, gymnasium m fl. Inte ens de stora tre svenska (tillåtande) 0ordböckerna fuskar och skriver in de felaktiga grundformerna. 

I bestämd form har alla -iet: akvariet, gymnasiet.

En deltagare i en s k realitysåpa (bättre än "såpopera", enligt mig) kallade ”utvecklingen” av ”dramatiken” ett ”mardrömsscenarium”. Men nu heter ursprungsordet ”scenario” (och får i bestämd form -t, scenariot). Kul nog finns även formen ”scenarium”, som tas upp enbart av SAOB, och motsvarar dagens ”sceneri”, vilket SO förklarar som ”verklig om­givning som upp­fattas som en teaterscen”. Ja, mången realitysåpa ser verkligen ut som ett mardrömsscenarium.


PS För intresserade: googla ”Knepiga böjningar, TT-språket”