Förr blev mest gamla kärringar känslosamma, kanske även en och annan gubbe. Förmodligen spökar nu översättningen av adjektivet ”emotional” som hörs i parti och minut i engelska sammanhang. För många låter detta svenska ”känslosam” säkert rätt, men själv skulle jag hellre ha ”rörd” eller uttryck man inte längre minns. Åtminstone NÅGON annan ordkombination vid de händelser då alla sportare och artister får tårar i ögonen av det ena och andra glädjeruset.
Men vad begär jag i en tid där människor formar hjärtan med sina händer för minsta lilla, skickar varandra hjärte-emojier stup i kvarten och sålunda bidrar till devalveringen av människors känsloliv. Så här tänker bara en och annan cynisk åldring, det är sant. Men kommer man från en kargare och märgfullare tid blir det lätt så.
Det är mycket nytt som lagts till (adderats, som svensken säger) i vår multimedievärld och det är mycket vi tappat. Det, om något, gör mig känslosam, men inte är det något som framkallar tårar av glädje. Eller ger en känslan av att vara rörd, ens. Snarare ”småilsken”.
