Och jag till att bli skitarg. Vad är det för slapp-prat? Det visar hur oseriös all slags kritik blivit. Slår vi upp ordet ”kritik” i det mest lättillgängliga uppslagsverket av i dag (vilket inte innebär att hundra procent är att lita på!), Wikipedia, står följande där:
Kritik är ett brett begrepp som omfattar exempelvis bedömning, recension, ifrågasättande och undersökning[1], till exempel av konst och andra kulturella företeelser och personers egenskaper, prestationer eller handlingar. Ordet används ofta i negativ mening, kritik kan även vara positiv och neutral.
Lite till mans använder vi det vanligen i "negativ mening", vilket ger en felaktig uppfattning om vad litteraturkritik och konstkritik (alla slags kritik, givetvis) kan innehålla. Men nu till det viktiga! Att rubricera något ”Så bra är..” tyder på en kass och krass inställning. Den lilla skitfrasen glömmer att påminna om att ett par, tre – femton, för all del – recensenter, inte är ett tillräckligt antal för att vare sig höja upp eller sänka en bok, film, låt eller vad som helst.
Ofta har kritiker/recensenter uttryckt sig så tydligt att jag själv förstått att en negativ kritik visar att verket ändå är något för mig. Och tvärtom: något har hyllats och jag förstår att det inte är vad jag gillar. Riktigt hängivna kritiker/recensenter skriver/talar så.
