Diskursen ovan, med en stjärna (*), förklaras inledningsvis så här i Nationalencyklopedin:
diskuʹrs (franska discours ’samtal’, ’yttrande’, ’tal’, av latin discuʹrsus ’samtal’, egentligen ’kringlöpande’) betyder i dagligt tal samtal, dryftning. I filosofiska och besläktade sammanhang kan ordet beteckna en helhet av sammanhängande uttryck, utsagor och begrepp, t.ex.
Lite grann som den här bloggen, alltså: dagligt samtal och dryftning. Men egentligen skulle dagens inlägg handla om konsumtionskultur, kulturkonsumtion, konsumtionsnyheter och nyhetskonsumtion. Av dessa fyra är det bara en ”konsumtionsnyhet”, som inte går att finna på Google. En tidsfråga, tro en luttrad.
Det händer ofta att jag hoppar högt av förvåning. Så bl a när ordet ”konsumtionskultur” nämndes för någon månad sen. Men det är ett gammalt begrepp. Och föremål för forskning, t ex hyser Stockholms universitet ”Forskargruppen för konsumtionskulturteori”. Dessförinnan hade jag, den fåkunniga, endast använt termen som skällsord: ”den j-a konsumtionskulturen”.
Senaste åren har bestått en med fler skrämselhopp, kulturkonsumtion, är en, och en annan är nyhetskonsumtion. Till dessa båda finns också, förstås, kultur- och nyhetskonsumenter. Inga konstiga begrepp för många, förstår jag. Men hur kan de ens bildas?
Jag försöker med fler omöjligheter: upplevelsekonsumtion, skönhetskonsumtion, känslokonsumtion, livskonsumtion. Alla har satts samman av människor och skrivits om. Wikipedia förklarar ”konsumera” så här: ”/köpa och/ använda upp”. Synonymer.se ger ”förbruka, använda, göra slut på, förtära, äta, dricka.” Det får vara nog sagt för i dag.
Lite grann som den här bloggen, alltså: dagligt samtal och dryftning. Men egentligen skulle dagens inlägg handla om konsumtionskultur, kulturkonsumtion, konsumtionsnyheter och nyhetskonsumtion. Av dessa fyra är det bara en ”konsumtionsnyhet”, som inte går att finna på Google. En tidsfråga, tro en luttrad.
Det händer ofta att jag hoppar högt av förvåning. Så bl a när ordet ”konsumtionskultur” nämndes för någon månad sen. Men det är ett gammalt begrepp. Och föremål för forskning, t ex hyser Stockholms universitet ”Forskargruppen för konsumtionskulturteori”. Dessförinnan hade jag, den fåkunniga, endast använt termen som skällsord: ”den j-a konsumtionskulturen”.
Senaste åren har bestått en med fler skrämselhopp, kulturkonsumtion, är en, och en annan är nyhetskonsumtion. Till dessa båda finns också, förstås, kultur- och nyhetskonsumenter. Inga konstiga begrepp för många, förstår jag. Men hur kan de ens bildas?
Jag försöker med fler omöjligheter: upplevelsekonsumtion, skönhetskonsumtion, känslokonsumtion, livskonsumtion. Alla har satts samman av människor och skrivits om. Wikipedia förklarar ”konsumera” så här: ”/köpa och/ använda upp”. Synonymer.se ger ”förbruka, använda, göra slut på, förtära, äta, dricka.” Det får vara nog sagt för i dag.
