tisdag 29 augusti 2017

Annat var det med Tjelvar

Här följer ett citat ur en notis (i en  papperstidning) om ett tv-program. Dessa små textsnuttar skickas ut från TT.
”Det har gått drygt en månad sedan skådespelaren NN gick bort. Han sörjs fortfarande, men hans kulturgärning lever vidare.” 

 Mannens grav i bakgrunden
Det språket kan man inte bråka om formellt sett. Meddelandets innehåll tycks på ytan neutralt och oförargligt men visar, enligt min lilla åsikt, på vad man kan kalla mentalt fördärv.
Läs texten igen! En förhållandevis ung människa har avlidit. En hel (!) månad efter hans bortgång sörjs han fortfarande (det ni!) och hans kulturgärning lever vidare (det ni, en gång till).

Det här sättet att se på människan känns relativt nytt.

Annat är det med Tjelvar (som kanske inte ens funnits), enligt Gutasagan Gotlands Christofer Columbus (eller Leif Eriksson). Hans båtgrav visar att han levt i folks minne mer än en månad.

Dessutom har folkhumorn med en lite rar (i ordets båda bemärkelser) åtbörd  påmint om att det säkert vid sidan av denne Tjelvar funnits en hustru, även om hennes namn är glömt!