Varifrån kommer det språkliga fnattet hos undertecknad? Medfött? Knappast. Inlärt? Vem vet? inte jag.
Men har man (jag) suttit på en tidnings korrekturavdelning och piskats till språklig ordning i bladet så är det inget man ”släpper” bara för att tidningar och andra medier "släpper" sina rättstavningsanstalter.
Jag lärdes upp på annonskorrekturet. På 70-talet fanns två sätt att betrakta den avdelning som korrigerade fläskränger*, Opel Commodore (se upp för Commondore med ett n som inte ska vara där!) och Bougainvillea (se upp för hur många andra stavningar som helst!). Annonskorret hade lägre status än textkorret. Men en falang, den ekonomiska makten, var av annan uppfattning, ty på den tiden annonserades det flitigt i papperstidningar eftersom inget annat dylikt månglarställe fanns.
Missade vi något kostade det pengar. Viktigt som bara den var stavningen av folks namn. Vi ”läste mot”, som det hette. En av oss läste på ”avdraget” och utförde korrigeringar (med penna!), en följde med i manus. Vi satt där och svor om alla individuella stavningar folk hade på sina namn: Anderson, Anderzon, Andersohn etc.
MEN DET FICK INTE BLI FEL!
Annat oerhört viktigt var dödsannonser. Och visst handlade mycket om pengar, det var dyrt att låta en annons ”gå om” gratis om det varit fel i den. Men det medförde också en respekt gentemot det mänskliga. Jag tänker påstå att noggrannheten dåförtiden genomsyrade hela samhällslivet, arbetsmässigt och personligt, och gav goda bieffekter.
Det snackades däremot inte så förbannat om respekt och empati och förståelse och kränkthet och hån och hat m fl av de honnörsord som följt i den tekniska utvecklingens (vill sätta ett frågetecken för "utveckling", men det är så tjatigt att jag låter bli) kölvatten.
Gissa vad, nutidsmänniskor, allt det där fina fanns i luften utan att vara påbjudet.
I morgon en intressant och ihärdig felstavning av ett verb i dödsannonser (bl a).
Så, stay tuned! ("Häng kvar, fortsätt läsa", eller som Google-översättningen föreslår: "Håll dig stämd"!).
✟✞✟✟✞✟✞✞✟✟✟✞✝✞✟✝
* På nätet finns bara en träff på "fläskränger". I en text som skrivits av mig. En handfull med "fläskrängor" finns. Om jag minns rätt så lärde vi oss "fläskränger" som plural, inte -or, som man vill misstänka. Här finns dock ingen hjälp att få på nätet. Ingen etymologi, inget.
