Jag är lite kvar i förra inlägget: ens världsbild får sig faktiskt en törn av att plötsligt ha ett annat språk som tränger sig på. Det finns säkert bättre lämpade att diskutera sånt här, men jag vet inte ens vilken yrkesgrupp de skulle tillhöra. Därför fortsätter jag oförtrutet.
”Det där är för mycket information” är en annan mening man hör och som också kommer från andra sidan Atlanten. Man använder det om någon t ex berättar sådant som är lite för intimt och lyssnaren vill meddela att den blir besvärad. Förr sa man kanske det enkla: ”det där vill jag inte höra mer om” eller ”jag orkar inte lyssna” eller fler individuellt utformade meningar.
Detta är min tes, för nytillkomna läsare (de andra tycker att det är för mycket information): språket håller på att förtorftigas* och kvar blir en medioker direkt-till-svenska-översatt amerikansk 25-öresroman (dime novel). Egentligen ska man inte värdera litteratur på det sätt jag just gjorde, men i detta sammanhang menar jag det nedsättande. I ett annat sammanhang gör jag det antagligen inte. Det är så språk funkar. Kontext, ni vet. Det ordet kan alltså och även stavas s-a-m-m-a-n-h-a-n-g.
*Ont om konsekvent hållning i denna blogg, det här ordet hittade jag på själv och hittills är vi bara en handfull som gjort det, bl a nån från ett aspergerforum.
