Beslutet att inte ha kommentarsfält i den här bloggen var utmärkt. Jag vill så gärna ha fel i fred och slippa veta om mina misstag. Det stoppar inte somliga som ringer/mejlar och meddelar sina åsikter.
Nu senast var det en herre som frågade om inte den låt från 1967 jag skrev om, Let’s go to San Francisco (med The Flowerpot Men), egentligen skulle vara Scott McKenzies ”If you're going to San Francisco (be sure to wear some flowers in your hair).* 🌞
🥀
Jo, det skulle det faktiskt. Ty även om jag trallade som 17 (vilket jag också var) på dem 1967, så sker det inte ofta nu. Men det är ju faktiskt två låtar med i stort sett samma innehåll: San Fransisco, blommor, glädje, sol etc. Med ålderns rätt smälte jag samman dem (”de”, säger den moderne svensken, men här hålls hårt i objektsformerna) till en låt. 🌻
Det blir ganska mycket -67 nu, jag instämmer. Men snart är det 2018 och då kommer jag istället att tala irriterande mycket om 1968.
🌷 😎
Det kommer ändå att bli synnerligen lättviktigt. Var kamraterna inblandade i politiskt godhjärtade strider så satt sbråkmakaren ännu kvar med San F-blommor i håret, gick på diskotek och var allmänt ointresserad av resten.
🌻
🌷
* Något senare återkom samma person, som bl a arbetar som översättare, och berättade om en översättning där ordet "topplåten" förekom (det handlade om nån maskin). Sagespersonen hade 60-talspopen kvar i tankarna och blev förbryllad. Men det skulle utläsas "topp-plåten". Tänk alla dessa roliga sammanträffanden, ett ord om f ö har -n i plural till skillnad från "ordförande" som heter samma i plural som singular. Ett -n på ordföranden sätter densamme i bestämd form. Att det ska vara så svårt! 🌻
