Vill överstyrka faktum

I dag skulle ett andra dubbelbabbel komma, men det får styrka på foten en dag eller två. Innan någon korrekturläsare hoar vill jag meddela att styrka är medvetet stavat just så.

Wait for it, som svensken säger.

Det finns de som fortfarande misstror mina renhjärtade ambitioner. De tror att jag sitter här och småtjurigt kriarättar enstaka individer som råkat slinta på tangenten eller något artikulationsställe i gommen.

Fel, fel, fel. Jag bara skådar in i framtiden (som delvis är här, carpe diem på er alla!) och beskriver en svenska jag minns från förr. Den jämförs med den nya variant som ökar i mängd men minskar i specifik vikt.

Mycket av vad jag ser och hör samt här nedskriver har kollats mot det världsvida nätet. Det är i och för sig och av många skäl inget att luta sig mot, men det visar vartåt vinden blåser och vart (snart i en ordlista i din bokhylla) landet ligger.

Just i dag sa en sån där gammal petig gubbe jag känner att verbet ”understyrka” blivit vanligt i texter.

Å ja ba: va? Och till att skriva understyrka med citattecken på Google som visserligen först frågade om jag inte menade understryka. Skit i det du, svarade jag.

För att vara felstavat visade det sig förekomma ovanligt många gånger på ovanligt många olika sidor.

Nu ska jag dra en (kanske alltför) hastig slutsats: Folk skriver ju inte med pennor längre. Vad "stryka under" innebär kanske de inte vet. Men eftersom de använder det i rätt sammanhang vore ju snarare ”överstyrka” bättre.        🏋🏋🏋

Om nu läsaren förstår vad jag menar.