Japaner, dom kan dom!

”Ordet 'beklaga' har”, sa en språkintresserad kompis i skapligt mogen ålder, ”råkat ut för en betydelseglidning”. Man kan beklaga någons sorg, man kan beklaga att någon råkat ut för tråkigheter, men det betyder inte samma sak som att be om ursäkt!”

Här höjde han rösten och lät bestämd. Det som föranledde hans betraktelse var ett antal förseningar inom tågtrafiken, förseningar som SJ-personal i högtalare och annorstädes ("ordet känns ålderdomligt och främmande för Word", säger Word) ”beklagade”.

”I det här fallet är väl snarare en ursäkt på sin plats”, fortsatte han, och beklaga betyder inte ’be om ursäkt!’. Om nån beklagar sorgen ber de väl inte om ursäkt???!!!”

Jag medgav att uttalandet var vad moderna svenskar kallar lamt (från engelska ”lame”) och att en ursäkt passat bättre.

”Passat bättre?” sa han: ”Det ENDA som SJ ska säga är 'vi ber om ursäkt'. Tacka vet jag Japan, där kan man be om ursäkt. Man bugar och gråter och har inte ord för hur ledsen man är. Ibland begår man harakiri!”

                                                               🔴 🔴 🔴 🔴 🔴 🔴 🔴

Jag höjde ett halvt ögonbryn.

”Det sista kan möjligen vara att gå lite väl långt”, medgav han.

Dock kunde man ana att ett ”men…” hängde kvar i luften.