Det är sommaren 1967, sbråkmakaren är 17 och trallar dagarna igenom på låtar från Sgt Pepper's-LP-n, Puppet on a string och Let’s go to San Francisco.
Hon skiter rätt mycket i skolan men skriver och stavar hyfsat bra. Hon vet alltså att hyfsat har ett f och inte två. En av dessa gudabegåvade* sommardagar kommer hon över en tidsmaskin. Den har lite att välja på: 500 år framåt/bakåt, 50 år bakåt, näe, så tråkigt. Femtio framåt: ja, det kan man börja med!
Tidsmaskinen sätter av henne vid ett skrivbord, märkligt nog. På det står en tv-liknande ruta – fast platt - som visar något som ser ut som en tidning. På tv-skärmen! Aha, i framtiden kommer man alltså att ha tidningen i tv-n (gud så knasigt). Hon ser tre stora rubriker:
Löfven: Kommer sitta kvar oavsett.
Ygeman: Stod upp när ingen annan gjorde det.
Nu börjar ett chicken race – ingen viker sig.
Rubrik 1: Hon tänker: "Va? Oavsett vaddå? Och saknas inte ett 'att'? Kommer att sitta kvar oavsett – ja, åter: oavsett vaddå?
Rubrik 2: "Stod upp? Hm, varför stod denne Ygeman (vad är det för namn, förresten?) upp om ingen annan gjorde det? Ritual?"
Rubrik 3: "Chicken race? Är inte det engelska? Kyckling-lopp?? Ingen viker sig? Varför ska en kyckling vika sig? I ett lopp?"
Hon kastar sig i tidsmaskinen och åker tillbaka till 1967 och hittar en vanlig tidning som hon lättad bläddrar i. Hon förstår i alla fall rubrikerna.
* gudabegåvad börjar bli så pass vanligt att det nog måste in i ordböckerna.
