”Den bästa kursen jag gått” löd en rubrik i en mellanstor stads lokaltidning. Jag vet inte vad läsaren tycker – eller Svenska Akademien – men nog låter det ganska dialektalt?
Jag slår i Svensk språklära ( Rebbe – Gullberg – Ivan) från 1967. (Det ska snart komma mer om -67 framöver, f ö). Slår man i en grammatikbok leder det som vanligt för långt och jag skulle få skriva av halva boken. Lika bra att lita på sin egen drygt halvsekelgamla svenska som nogsamt och ihärdigt ristades in i ens basalaste ganglier. Det där hittade jag just på för att jag inte vill skriva nåt om hjärnbark. En som kan sin hjärna anser det säkert att skojande med ganglier är bullshitsnack. (Hoppsan igen.) Det är så mycket jag kan säga utan att veta vad det är!
Det heter ”den bästa kurs jag gått”. En läsare beskriver hur han häpnade när hans lärarinna sa ”dessa barnen”* i skolan. Hon kom från sydligaste Sverige och så farligt var det väl inte egentligen: "men rätt är det inte att skriva så", hävdar han fermt!
Det verkar bli fler och fler såna exempel där det liksom blir en dubbel bestämd form.
Å andra sidan hör/ser jag ofta motsatsen där det inte ska vara obestämd form utan bestämd: ”Paret bor i Nyköping och alla tre barn bor i närheten". Alla tre barn?
Aldrig får man vara riktigt glad.
* Till min stora glädje la sig Words stavningskontroll i "dessa barnen" och föreslog "dessa barn"
