Att rätta sig efter texten

I gårdagens inlägg om ”talepunkt” framgick nog åsikten (min) att ordet tycks en smula oinspirerat kopierat från ”talking point”. Å andra sidan dyker ju just i denna blogg vissa talepunkter upp stup i kvarten: Sluta upp med att ständigt slö-översätta engelska ord och uttryck till svenska! Blanda inte ord och uttryck! Använd inte ord och uttryck som inget betyder! Och så vidare.

Men dessa talepunkter kan lika gärna kallas slagord, käpphästar, mani – ja, vad läsaren vill. Som bekant bestämmer brukaren allt (och det där var ironi, men om läsaren inte vill det, så var det det inte).

Vände mig till ett äldre lexikon angående förleden ”tale-”. Den låter lite gammaldags – något som språkförändringsivrarna brukar flina åt. Bland ord med denna början fanns de i numera inte

Blomma som växtmässigt rättat sig
 efter det sammanhang den ingår i

välanvända ”talekonst, talerätt” (juridisk term) och ”talesätt”.

Eftersom dagen var lite håglös i konturerna blev det Wikipedia

och mindre eget tanke- och tale-arbete (det sista

hittade jag på, för guds skull).

Jag slog nu upp ordet ”talesätt”, som beskrivs så här:
Ett talesätt är ett språkligt uttryck som syntaktiskt rättar sig

efter den text eller det sammanhang där det ingår.

Där försvann håglösheten: Vad betyder det om man tänker efter? Med den definitionen är vartenda tecken, ord och varje mening i denna blogg talesätt. Och inte bara i den utan i stort sett varje skriven utsaga som gör anspråk på att sätta samman ord och bokstäver så att det blir vad vi kallar språk.

Sådant nonsensspråk får talepunkterna att galoppera vidare.