Detsamma har även hänt "levererar". Den gamla användningen handlade vanligen om konkreta saker: leverera varor/paket etc. I vår tid "levererar" artister och politiker. Inte för att de gett sig in i transportbranschen utan för att de presterar något, gör bra ifrån sig eller en massa andra saker som nu bara "levereras". Hyllningar "levereras" liksom nobelpristal. De senare, ja, tal överhuvudtaget, har man brukat "hålla".
Nytt (tror jag) är också användandet av "bege sig". Här följer ett dramatiserat stycke:
Nu måste vi bege oss. Och sen stopp. Vart ska ni, sa ni? Ska ni bege er hem? Bort? Härifrån? Till fotbollsplanen?
Nehej, bara "bege er? Det är konstigt. Ni menar att ni måste "gå, sticka, pysa, avlägsna er"?
(Slut på dramat)
Det finns ett "bege sig" som inte följs av adverb och det är när det betyder "hända/ ske".
Lite ålderdomligt är det förstås: "Det begav sig på den tiden...".
Men det är en helt annan sak. Däremot kan man inte bara lämna. Eller leverera. Eller bege sig. Utan förklaring. Tycker jag.
Men det är en helt annan sak. Däremot kan man inte bara lämna. Eller leverera. Eller bege sig. Utan förklaring. Tycker jag.