Det här är en av historiens underligare svängningar: dagen när man plötsligt vände på kameran! Eller telefonen, rättare sagt. Jag skulle ge mycket för att åter sitta på 50- eller 70-talet eller något annat -tal och berätta om självfotograferande med en telefon, bl a!
Men groupien fanns före 2015, i betydelsen ”fan”, en devot beundrare. Ofta var det en hel fansvans som närmast besatt följde en idol. Detta skedde i den likaså gamla betydelsen av ”följer”. Följandet skedde i verkliga världen, inte som nu när man följer folk på nätet.
Denna äldre sorts groupies var oftast kvinnor, men nog har man även sett extremt hängivna tillbedjare av det/den ena och det/den andra från fler könsgrupper?
Ändå är ordet ”groupie” som variant av ”selfie” något inte ens en sbråkmakare kan invända mot, även om de båda med samma framgång skulle kunna heta ”självis” och ”gruppis”. Att ”groupie” fanns sen förr är inte heller något ovanligt i språksammanhang. Homonymer, d v s ord som stavas och uttalas på samma sätt men har olika betydelser, finns nog i de flesta tungomål.
På websidan Dellenportalen skojas med bl a homonymer. Följande exempel går inte av för hackor (ja, ta förresten ”en hacka” och ”en hacka”!):
Man kan bli halt om man gör halt när det är halt.
Fast sista halt-et uttalas med långt a, och då blir det så här: "halt" med kort a och "halt" med långt är inte homonymer utan homografer (samma stavning, olika uttal).
PS
Bloggen tar ett miniuppehåll och är åter måndag kväll i bästa fall.
Bloggen tar ett miniuppehåll och är åter måndag kväll i bästa fall.
