Rättelse! Knappt (14 oktober) hade jag skrivit att ordet snuttifiering verkar vara borta förrän en man sa just det i radion: Snuttifiering. Sammanhanget har jag glömt, men det är inte svårt att räkna ut.
Det är den där effekten som måste vara släkt med ketchupeffekten: man tror att något är försvunnet men plötsligt dyker företeelsen upp här och där. Det går bra att jämföra med att plocka trattkantareller: Man glor koncentrerat ner i backen (som inte måste vara en backe, förresten) och ser bara löv, barkbitar och barkbitsfnas och så är det som om ögat plötsligt ställer in sig och hela världen består av trattkantareller.
Tillbaka till orden och deras myceltillvaro. Ibland hoppar ett gammalt ord upp ur ens gamla fatabur och pockar på användning. ”Loda”, är ett sådant, och då avses inte att man håller på med ekolod utan man går runt, gör ingenting och trivs med det.
I Norrland, i alla fall där jag varit, går man istället och ”dolar”. Rätt fantastiskt: exakt samma bokstäver lite omstuvade, men orden betyder samma.
Men presenterat för en norrlänning stötte detta på patrull: Mja, sa norrlänningen, ”loda” gör man nog ute medan man ”dolar” inomhus.
Vid närmare eftertanke kanske inte det heller stämmer till 100 procent så det kan segla upp en språkstrid här. Å andra sidan ”dolar” inte så många sörlänningar över huvud taget så striden blir begränsad till ett fåtal kombattanter som dock är spridda över en stor yta.
