På samma sätt som vissa värnar om utdöende djur- och växtarter värnar jag om språket. De ord som inte försvinner och ersätts av banalspråk eller engelska översättningar tappar sitt innehåll eller späds ut till oigenkännlighet. Eller försnuskas.
Hur kan ett vanligt enkelt och användbart ord som ”göra” råka ut för så mycket skit?
”De gör det i affären” – se där en mening som barn i koltåldern lärt sig tolka på ett – ofta – felaktigt sätt. ”Göra det” har” kommit att betyda hum-hum (sex). I vilket fall som helst så ska det skicka våra tankar åt det hållet. Ofta visar det sig att ”göra det” i artikeln betyder ”jaga smuts bakom hyllorna, snatta eller något som plötsligt upphäver det antydande tonfall man använt för att lura läsaren.
Förutom att ”göra det” så ser man i rubriker hur någon "gör det vidriga/ det hemska/ det fina/ det gemena” – här väntar oändligheten i andra änden av uppräkningen.
Det sanna, det rätta, det goda och det sköna – se där gammaldags dygder som figurerade i stort antal för sådär en hundra år sen (och bakåt). Plötsligt duggar liknande substantiverade adjektiv tätt i våra moderna medier.
Liksom med ”göra det”, lovar ordvalet mycket mer än det (inne)håller. Cyklisten i chock – efter det vidriga (ett sånt vidrigt tankstreck förresten - som dessutom inte behövs) visar sig handla om en cyklist som blir påkörd av en bil. Otäckt, visst, men ”det vidriga”? Han hoppade genast upp efter påkörningen för övrigt, så frågan är hur VIDRIG situationen var? Cyklisten i chock efter att ha blivit påkörd hade varit en hederligare rubrik.
Den lilla flickan "gör det fina", kan t ex betyda att hon kramar sin far när han gjort ett fotbollsmål.
De här formuleringarna låter mycket ålderdomliga i den värld som annars skyr sådant den själv kallar daterat.
Enstaka ord ord som råkat ut för svår betydelseutspädning är verben "kränka, håna, hata, hota", bl a.
Det är medierna som gör det vidriga, sanna mina ord. I min dröm – den vackra – skulle sånt här skitspråk hånas, hatas, hotas och kränkas. I sin gamla betydelse.
