Den meningen är anledningen till denna bloggs uppkomst. Det kanske inte stod exakt så i de svar som kom från språkvårdare och jämförbara vid tv, radio och tidningar när jag klagat på undermåligt språk, men andemeningen var densamma och tonen aningens bjäbbig. Och ändå ligger min språkribba högt. Nå. Det går utmärkt att avreagera sig i en blogg och språkmänniskorna slipper skriva samma sak till mig om och om igen.
De förstod aldrig att jag hajat det där med språkförändringar och i själva verket samt dessutom är förtjust över de franska, tyska och engelska spår man hittar i svenskan. Ja, orden har naturligtvis färdats sedan urminnes tider och går att härleda till numera avdöda språk som latin m fl.
Men en nu levande människa kan lätt spåra det franska i "fåtölj", det tyska i "fönster" och det engelska i – ja, vänta nu, det är här problemet med stort P klipper till, för eftersom svenska håller på att bli ett engelskt lydspråk är inte just det inflytandet kul längre.
Däremot kan man ha stor respekt för dialekter och de ibland pyttesmå skillnader som kan röja ens härkomst inom kungariket Sverige:
Först skrek den gamla korrekturläsare som går runt och lodar i mina hjärnvindlingar när jag på mustflaskan läste att drycken gjorts på "renpressade* äpple". Men så gick det upp en talgdank: Så säger kanske alla de 363 personer som bor i Sövde, där musten kommer från. Och i traktens korvkiosk kan det hända att man har en riktigt god potatismos.
🍎🍏🍏🍏🍎🍏🍎🍎🍎🍏🍏🍎🍏🍎🍏🍏🍎🍎🍏🍏🍏🍎🍎🍏🍎🍎🍏🍎🍎🍎🍏🍎
Att jag säger "äpplen" i plural och kallar moset "ett" potatismos – det skiter man i i Sövde.
Och annorlunda säger man säkert om man sitter i Skövde.
*Stavningsprogrammet säger inte ett pip om kongruensfel men vill ändra "renpressade" till "nerpressade". Vilket för all del dessa äpple också är.
