I går nämnde jag några beskedliga frantidsönskningar jag har angående modersmålet. Här är en till – och det är inte första gången den nämns på denna plats!
Jag vurmar för ett språk vi alla förstår. Visserligen är skillnaden större mellan dagens farmors språk och barnbarnets än mellan min farmors språk och barnbarnets, men strävan efter ömsesidig förståelse kan väl inte vara fel. Säkert inte som uttrycket ”ömsesidig förståelse” nog i just detta ögonblick skrivs tjugo gånger av talskrivare, politruker eller liknande.
Folk måste vara mer språkmedvetna och inte okritiskt lägga sig till med moderna uttryck för att dessa låter coola, eller vad man nu vill kalla det. I skolan ska barnen få i sig en svenska som de flesta bör vara överens om. Medier, myndigheter och vem fan som helst ska försöka lära sig känna igen - samt undvika - de stora mängder översatt engelska som flyter runt likt ett jättesjok i språket som ett annat plastberg i världshaven (där ni, där fick jag till en jädrans lång mening!).
När man hör en speciell ordkombination kan man tänka: ”Har inte just den här formuleringen förekommit påfallande ofta på senaste tiden?”
Språket krymper så det är hörbart. Den meningen kan läsaren tolka som hon/han (jaja, den också) vill!
I radio eller tv - minns inte vilket, så upprörd blev jag - hörde jag följande: ”Detta är något av en ögonöppnare.” Ursprungsmeningen är lättfunnen: ”This is something of an eye opener.” 👀
Fortsättning i morgon. Det är väl knappt så ni kan vänta? Angående att "knappt kunna vänta", se inlägget 3 oktober!
