Svamp ute, svamp inne, svamp i hjärta och svamp i sinne

Antagligen har jag redan beskrivit chocken jag fick för ett par år sedan när en tidskrift (som handlar om språk!) återgav vad en intervjuad person sagt:”cerise var en färg som växte på mig”. Visst, citerar man någon så gör man, men är man en språktidning kan man kanske kommentera en dylik konstruktion: ”It grew on me”, ordagrant "det växte på mig"  betyder ungefär ”jag vande mig vid färgen, gillade den alltmer efterhand” etc.

Och häromdagen var det även en politiker i radion som något ”växte” på. Bara att vänja sig, m a o, även om det första man tänker på är hudsjukdomar av svampkaraktär. Det som däremot växer i mig är irritationen.

Jag tänker också upprepa – med en dåres envishet för den som så tycker – att en en del av sakkunskapen inom språkforskning hävdar att engelskan inte påverkar svenskan på djupet. På djupet eller ytan eller nånstans mittemellan – ja, inte vet jag, men nog tycks det som om påverkan är rejält märkbar.

Med det tvångsmässiga direktöversättandet från engelska försvinner inte bara svenska uttryck i största allmänhet. Visst finlir går också förlorat. I detta exempel försvinner rimmet: ”Ett äpple om dagen håller doktorn borta”. På engelska rimmar det förstås: ”An apple a day keeps the doctor away”. Innan engelskan fick ensamrätt på svenska sa vi "ett äpple om dagen är bra för magen".

Och när man nu skriver om rim: här är trattar som skrattar

.