Finnandet hålls emot en om man är språkförvrängningsupphittare: ”Du leeetar ju fel!”
Så kan det tyckas.
Men har man börjat denna sökprocess, som det väl heter idag, upptäcker man inte bara enstaka knäppheter utan sådana som ökat i antal så till den grad att de tagit sig in i svenska ordböcker.
Det gör mig heligt förbannad. Först ett veto dock, man är ju inte rabiat: Ett ord som inte funnits i svenska och fyller en funktion kan gärna lånas in. Som det är eller översatt – jag har en mycket generös sida.
Men varför vanliga ord ska ersättas av synonymer – ja, det är svårt att fatta. Och förresten, de tjänar ju inte som synonymer om de glöms, kastas och förkastas.
Jag väcktes av radion denna dag som gav oss tillbaka den timme vi bestals på i våras. Inom loppet av fem minuter, i ett radioprogram av nyhetskaraktär med olika inslag radades onödighetsöversatta pärlor upp. ”Vem såg den komma?”, var först. Man kan väl säga: ”Vem var (för)beredd på det? Vem kunde (för)vänta sig det?” M fl, m fl. Överallt detta ständiga: ”vem såg den komma?”
Nästa radioinslag handlade om ökat taxianvändande: ”Många låter en taxi droppa barnen vid skolan”. Droppa? Försvann de enkla ”släppa av” eller ”lämna (av)”?. Uppläsaren sa även att det poppar upp fler nya taxitjänster. Poppa upp? Jag tänker på Thore Skogman eller Lasse Lönndahl. (Twist till menuett, kanske?) Vad sägs om ”dyka upp” eller ”uppstå”. Poppa upp?
Min inre rimsmed sätter i gång. ”Floppa”, föreslår den. Och se på tusan, för nu svarar jag ”mjaa, eventuellt, vi har inget bra ord för floppa”.
Man kan förstås göra ett verb av fiasko: ”fiaska”. Även om ”fiasko” är italienskt ursprungligen så är det kul med ombyte.
